Hur länge renar
•
Spår av en historisk renskötsel är fortfarande synliga efter 100 år
Renbete i Padjelanta. Foto: Dagmar Egelkraut
Genom att studera renvallar med gräs och örtdominerad vegetation som skapats av en form av renskötsel som upphörde för 100 år sedan har Dagmar Egelkraut visat på långlivade effekter av renar på fjällens ekosystem, och att renar kan bromsa vegetationsförändringar orsakade av klimatförändringar mer effektivt än vi tidigare trott.
Bete av renar leder ofta till vegetationsförändringar från fjällhed dominerad av kråkris, dvärgbjörk eller vide till ängsvegetation dominerad av örter och gräs. Dagmar Egelkraut har studerat hur stabila dessa vegetationsförändringar är och vilka processer som bidrar till deras stabilitet.
– Även långtidsexperiment pågår sällan mer än enstaka decennium. Vi ville studera hur stabila dessa vegetationsförändringar är på längre sikt, så vi fick komma på ett annat sätt att angripa frågan, säger Dagmar Egelkraut.
Hon använde
•
Rovdjur & renar
Så länge renar har funnits har de jagats av de fyrbenta rovdjuren och människan. Renar lever många tillsammans, de är lagom stora och hyfsat förutsägbara. Renar är helt enkelt det perfekta bytesdjuret!
Så småningom började vildrenen tämjas och en halvtam variant avlades fram. Vildrenen utrotades i slutet av 1800-talet och idag finns bara den halvtama varianten kvar i Sverige. Det betyder att varje gång ett rovdjur dödar en ren så skadas en enskild persons egendom.
Och det är just i renskötselområdet som de största rovdjursskadorna i Sverige uppstår - både privatekonomiskt och för samhället. Renägarna varnar för att rennäringen, och därmed också den samiska kulturen, är nära en kollaps på grund av rovdjurens framfart.
Mikael Vinka, renägare och samisk ekoturismföretagare i Ammarnäs konstaterar: "Allt i den samiska kulturen kretsar runt renen. Om vi inte kan fortsätta med renskötseln så tar vår kultur helt enkelt slut.”
•
Renskötsel och flyttleder
Flyttningar efter renen
Vildrenen var från början det viktigaste bytesdjuret för samerna. Cirka 1500 f. Kr. växte siidasamhället fram. Siidans storlek motsvarade ett effektivt jaktlag och bestod av cirka 10 familjer som flyttade till de olika fångstområdena efter årstidens växlingar.
Den ursprungligaste formen av samisk hushållning var jakt och fiske, och några få tama renar som huvudsakligen användes som lastdjur. Ett levnadssätt med en fast organiserad bysamfällighet, som länge har levt kvar hos Skoltsamerna i öst.
Under 1500-talet övergav samerna alltmer vildrensjakten och började hålla sig med hjordar av halvtama renar, som under 1600-talet blev den viktigaste näringen för samerna. Tamrenskötseln utvecklades till regelbundna flyttningar i öst-västlig riktning, mellan skogslandet på vintern och högfjäll om sommaren. Familjerna följde med renhjorden mellan olika betesmarker och bodde i tältkåtor.
Rajden, karavanen av tamrenar, var sättet att flytta p