Hur kom älvdalska
•
Älvdalen socken ligger i Älvdalens kommun, dit även Idre och Särna socknar hör. Idre och Särna utgör ett helt eget dialektområde i Dalarna, närmast befryndat med härjedalska och norska målfören. Älvdalskan anses som det ålderdomligaste av Sveriges mål. Den uppvisar många likheter med isländskan, även om de sinsemellan inte är förståbara annat än till vissa, mindre delar.
Älvdalskan förstås någorlunda bra inom Ovansiljan, särskilt då i Våmhus, Moras norra byar och i Orsa, medan den utanför Ovansiljan anses av de flesta som obegriplig. Älvdalsmålet har en stark, egen identitet, vilket gör att det är i högsta grad levande.
Lyssna på älvdalskan
Känner du till Mormors katt?
Här kan du lyssna på inledningen till berättelsen om Mumunes Masse – mormors katt. Du kan också följa med i texten och i den svenska översättningen.
Den kommer från Rut Puck Olssons barnbok på älvdalska utgiven 1987. Denna bok finns idag översatt till mer än 40 svenska dialekter eller lokalspråk, och fl
•
Älvdalska – eget språk eller värsting bland dialekter?
Den som för något hundratal år sedan reste söderifrån, upp genom Dalarna längs Dalälven, kunde märka att språket nästan omärkligt förändrades från den ena byn till den andra. När man kom norr om Mora var språket helt obegripligt. Det är ungefär som när man plötsligt märker att ens barn har blivit vuxna. Det går bara inte att säga vilken dag barnen blev stora, eller vid vilken by förändringen inträdde.
Detta gränsdragningsproblem är en viktig del av bakgrunden till att det är så svårt att bestämma vad som är ett språk och vad som är en dialekt. Tydligast exemplifieras det nog av området norr om Siljan, och den värsta dialekten av dem alla: älvdalskan.
Det finns två möjliga perspektiv på älvdalskan: å ena sidan är älvdalskan mer olik rikssvenska än både norska och danska, å andra sidan är den bara ett av ett par tusen traditionella sockenmål i Sverige där skillnaderna mellan grannmålen är relativt små. Valet mellan de här två p
•
Älvdalska
Älvdalska eller älvdalsmål (övdalsk, övkallmą̊l, dalska[2]) är en nordiskspråklig varietet som talas av cirka 3000 talare i Älvdalens socken i norra Dalarna i Sverige.
Älvdalskan är nära besläktad med närliggande ovansiljanmål såsom våmhusmål och orsamål, som tillsammans förgrenade sig från fornnordiskan tidigast på 800-talet[3] och senast 1300-talet. Älvdalskan utmärker sig genom en rad arkaismer och novationer. Bland annat har älvdalskan bevarat ett äldre kasussystem, fornnordiskans stavelsekvantitetssystem med korta, långa och överlånga stavelser. Den har också bevarat ljud som [w] och [ð], och har även som ensam nordisk varietet bevarat fornnordiskans nasala vokaler. Älvdalskan har också genomgått stora ljudförändringar och förändringar i satsläran. Bland förändringarna har bland annat äldre långa vokaler diftongerats, och de primära nordiska diftongerna har monoftongerats eller utvecklats till andra diftonger.
Älvdalskan och de övriga ovansiljanmå