Hur låter nötkråkan

  • Sibirisk kråka
  • Kråkfåglar ljud
  • Spillkråka läte

    • •

    Nötkråkan – Nucifraga caryocatactes
    är cirka 35 cm lång, det vill säga ungefär lika stor som en kaja. Den är typisk med relativt kort stjärt och en lång, rak och spetsig näbb. Fjäderdräkten är chokladbrun med många vita prickar, förutom på vingar och stjärt som är brunsvarta. Själva spetsen på stjärten samt undergumpen är vit. Hane och hona är lika, medan ungfåglar skiljer sig ytterst lite från de äldre fåglarna. I Sverige förekommer nötkråkans nominatform (N. c. caryocatactes) sparsamt som häckfågel i Götaland och Svealand upp till Norrlands södra gräns.

    Smalnäbbad nötkråka (N. c. macrorhynchos) etablerade sig i Umeå och Skellefteå hösten 1977 efter en invasion från öster. Därifrån har den spridit sig längs Norrlandskusten, från Gävle till Haparanda, och etablerat en häckande stam med ca 600 par. Grundläggande för denna stams existens är tillgången på planterade cembratallar i tätorterna. Emellanåt sker nya invasioner till norra Sverige från öster, bland annat 1985 och 19

    •

    Nötkråka (Nucifraga caryocatactes)

    Nötkråkor är mycket stationära, de lever hela livet i samma revir. På hösten hamstras nötter som fåglarna gömmer på olika håll inom sina stora revir och som de lyckas återfinna även när snön ligger djup över förråden.

    Av nötkråkans vanor kan man förstå att nordgränsen för dess utbredning i Sverige sammanfaller med hasselns, det vill säga upp till Värmland, Västmanland, Uppland, och förekomsten är dessutom fläckvis utspridd.

    När man ser nötkråkor i andra delar av landet handlar det i allmänhet om den ras som kallas ”smalnäbbade” och som främst hör hemma i Sibirien där den lever på cembratallens kottefrön. Om det uppstår brist på denna föda företas väldiga ”invasionståg” till nordvästra Europa. En del av dessa nötkråkor har stannat och etablerat sig som häckande i norra Sverige, särskilt i städer där man planterat cembratallar i trädgårdar och parker.

    Nötkråkan är stor som en kaja eller nötskrika, har kraftig näbb och kort stjärt. Färge

    •

    September är här och vare sig man vill eller inte har vi lämnat sommaren bakom oss.
    För den naturintresserade innebär september och åtminstone halva oktober "en ny vår". Efter en häktisk försommar med intensiv fågelsång lade sig sommartystnanden över naturen. Göken tystnade när den såg första höhässjan (enligt bondepraktikan) och de andra sångglada fåglarna fick så mycket att göra med sina ungkullar att det bara blev tid till någon ynka strof ibland.

    Men nu i september börjar ljuden återkomma om än i mer lågmälda tonarter. Nu är syftet med sång och ljud en helt annan än på våren. På våren skall man hålla revir, imponera på honor och skrämma iväg rivaler. På hösten hörs lock- och kontaktläten vars syfte är att hålla ihop en grupp av fåglar. Under flyttning och rastuppehåll är det en fördel att vara flera som spanar efter faror och därför lockar fåglarna på varandra för att bilda grupper.

    Lång resa mot Afrika

    När du lämnar hemmet på morgonen för att gå till arbetet kan det ofta h